Du kan se igenom deras mask och deras leende av plast.
Deras, Botox hysteri, men är det till en lycka eller last när ditt smajl sitter fast.
För varje dag som passerar, bevittnar man hur någon ung själ havererar.
På grund av något sjukt ideal dom planterat, du är ingen vara man kan reklamera.
Men du vet när dom vill lära dig bli smal utan att banta.
Med så mycket plast i kroppen att dom går o panta.
Men det är inte dig dom vill ha det är dina slantar,
så dom är inga vänner å dom e inga bekanta.
/Kapten Röd
Kloka ord från denne röde kapten. Visst är vårat samhälle väldigt ytligt, och det är väll inte konstigt att själar havererar när man förväntas uppfylla dessa svåra ideal. Tänk om vi kunde glömma dessa "krav" samhället ställer, och dessutom sluta ställa dem själv. Låt varje person vara precis som den är. Det vackraste är det naturliga. Det konstgjorda är verk av förtryck och osäkerhet. Du är som vackrast när du är den du är, inte någon annan.
tisdag 27 september 2011
torsdag 11 augusti 2011
Smile
Smile though your heart is aching
Smile even though it's breaking
When there are clouds in the sky, you'll get by
If you smile through your fear and sorrow
Smile and maybe tomorrow
You'll see the sun come shining through for you
Light up your face with gladness
Hide every trace of sadness
Although a tear may be ever so near
That's the time you must keep on trying
Smile, what's the use of crying?
You'll find that life is still worthwhile
If you just smile
That's the time you must keep on trying
Smile, what's the use of crying?
You'll find that life is still worthwhile
If you just smile
Text: John Turner och Geoffrey Parsons. Musik: Charlie Chaplin
Fantastisk låt, fantastisk text. Stämmer verkligen
Smile even though it's breaking
When there are clouds in the sky, you'll get by
If you smile through your fear and sorrow
Smile and maybe tomorrow
You'll see the sun come shining through for you
Light up your face with gladness
Hide every trace of sadness
Although a tear may be ever so near
That's the time you must keep on trying
Smile, what's the use of crying?
You'll find that life is still worthwhile
If you just smile
That's the time you must keep on trying
Smile, what's the use of crying?
You'll find that life is still worthwhile
If you just smile
Text: John Turner och Geoffrey Parsons. Musik: Charlie Chaplin
Fantastisk låt, fantastisk text. Stämmer verkligen
måndag 8 augusti 2011
onsdag 27 juli 2011
Tre små bokstäver hemsöker mig
Allt känns sådär hopplöst igen. Jag vet inte vad jag ska se fram emot, bara vad jag längtar tillbaka till. Lyckan rinner mig ur händerna.. likt sand genom ett trasigt såll. Visst känns självömkan en aning patetisk, men då är jag väl patetisk. Vad blir det med livet? ...fml
söndag 24 juli 2011
onsdag 20 juli 2011
Jag vet inte vart jag är påväg, men jag vet att jag ska dit
Jag har rök i mina lungor, dimman tätnar i mitt hjärta, och alkohol rinner i mina ådror.Jag har grus i mina ögon. Ändock är det nu jag ser som klarast.
lördag 4 juni 2011
Narkoman av lycka
Visst är livet ett mysterium? Ett mysterium vi aldrig kommer lösa, men ändå kan vi inte sluta söka dess svar. Det bästa vi kan göra är väl att bara leva, och anta att vi av någon anledning finns till, men varför behöver vi inte veta, utan det är bara att göra det bästa av vad man har givits.
Det är såhär jag försöker tänka, och jag önskar jag alltid lyckas följa den filosofin. Jag må verka som en munter människa, men det är av och till bara en skugga av mig, en vålnad, ett skal som döljer mitt sanna jag. Livet är inte alltid så enkelt. Visst kan man säga att man alltid skall göra det bästa av situationen, att göra sin egen medvind när det blåser i fel riktning, men när motvinden är för stark ger kroppen vika för dess belastning. Det känns lite fånigt att säga att det varit tufft för mig, när jag vet att det alltid finns folk som haft det värre. Att jag överdriver det hela och ger vika för mina problem, som egentligen kan te sig relativt små. Men ett problem är alltid ett problem! Men livet är fult av upp- och nergångar, bara att vänja sig vid. Och nergångarna är ändock behövliga, ty annars skulle våra ljusa dagar vara mörkare. Jag känner mig som en narkoman av lycka, och när man fått mycket av den saknar man den desto mer när den är borta. Jag behöver den mer och mer för att hålla ångan uppe, göra livet mer värt att leva, men man skulle väl egentligen behöva stanna upp och bara njuta av tillvaron som den är.
Som sagt... livet är en gåta, precis som anledningen till varför jag skrev detta inlägg. :S
Det är såhär jag försöker tänka, och jag önskar jag alltid lyckas följa den filosofin. Jag må verka som en munter människa, men det är av och till bara en skugga av mig, en vålnad, ett skal som döljer mitt sanna jag. Livet är inte alltid så enkelt. Visst kan man säga att man alltid skall göra det bästa av situationen, att göra sin egen medvind när det blåser i fel riktning, men när motvinden är för stark ger kroppen vika för dess belastning. Det känns lite fånigt att säga att det varit tufft för mig, när jag vet att det alltid finns folk som haft det värre. Att jag överdriver det hela och ger vika för mina problem, som egentligen kan te sig relativt små. Men ett problem är alltid ett problem! Men livet är fult av upp- och nergångar, bara att vänja sig vid. Och nergångarna är ändock behövliga, ty annars skulle våra ljusa dagar vara mörkare. Jag känner mig som en narkoman av lycka, och när man fått mycket av den saknar man den desto mer när den är borta. Jag behöver den mer och mer för att hålla ångan uppe, göra livet mer värt att leva, men man skulle väl egentligen behöva stanna upp och bara njuta av tillvaron som den är.
Som sagt... livet är en gåta, precis som anledningen till varför jag skrev detta inlägg. :S
Gå vidare, men alddrig glömma
Det var fruktansvärt länge sedan jag skrev något här. När man har för mycket att tänka på blir det lätt av någon anledning att man inte tänker alls istället. Jag skulle nog önska att min upptagenhet inte var i vägen för mitt filosofi rande, men sommaren kanske underlättar för tänkandet.
Det har hänt en del på senaste tiden, och jag har träffat väldigt mycket nya människor. Att knyta nya band och ny vänskap är alltid kul, och det känns som att man kommer vidare på livets väg efter att ha stått stilla ett tag. Men ack så synd det är att när man syns allt tydligare i någons ögon, tynar man samtidigt bort i någon annans. När ny vänskap ersätter den gamla, ett sätt att lämna det förflutna, även om det ofta ändå var goda tider. Visst vore det väl en fröjd att få leva och känna alla sina vänner livet ut, men vi går alla olika vägar. Till all vänskap jag mött vill jag säga att ni påverkat mig, och jag är mycket tacksam för vad jag fått, och även om vi inte ses igen finns ni alltid kvar, ty sann vänskap är sådan man aldrig glömmer. En ny vän är ett nytt kapitel, men ett kapitel kan alltid läsas igen.
Det har hänt en del på senaste tiden, och jag har träffat väldigt mycket nya människor. Att knyta nya band och ny vänskap är alltid kul, och det känns som att man kommer vidare på livets väg efter att ha stått stilla ett tag. Men ack så synd det är att när man syns allt tydligare i någons ögon, tynar man samtidigt bort i någon annans. När ny vänskap ersätter den gamla, ett sätt att lämna det förflutna, även om det ofta ändå var goda tider. Visst vore det väl en fröjd att få leva och känna alla sina vänner livet ut, men vi går alla olika vägar. Till all vänskap jag mött vill jag säga att ni påverkat mig, och jag är mycket tacksam för vad jag fått, och även om vi inte ses igen finns ni alltid kvar, ty sann vänskap är sådan man aldrig glömmer. En ny vän är ett nytt kapitel, men ett kapitel kan alltid läsas igen.
tisdag 12 april 2011
Åsiktsfrihet på riktigt
Vi lever i ett samhälle som sägs ha åsiktsfrihet, men detta känns som en halv sanning, speciellt när det gäller politik. Åsiktsfrihet uppnås inte bara genom att åsikterna är tillåtna, utan först när de också respekteras av både de som tycker lika och olika. Ett politiskt ställningstagande bör inte användas till något slags personligt påhopp, och inte på något sätt kränkas. Allas åsikter är viktiga! Tyvärr är detta något som inte fungerar i dagens samhälle. "Jävla kommunist" och "din blåe jävel" är två exempel på hur förakt mellan de olika parterna uttrycks. Jag vill ha ett samhälle där två helt oliksinnade personer kan respektera varandra. Ett samhälle där en kommunist och en moderat kan se varandra i ögonen utan förakt. Först då har åsiktsfrihet uppnåtts på riktigt!
söndag 10 april 2011
Soldater i kriget mot ensamheten
Jag har hittills skrivit två inlägg i direkt anknytning till vad jag och flera andra kallar ensamhället, dvs. att vi lever tillsammans men inte låter främmande människor komma oss nära. Detta är ett ämne som jag är starkt engagerad i, och jag vill verkligen få utvecklingen att gå i en annan riktning. Om detta är ett nytt ämne för dig så hänvisar jag till mina tidigare inlägg om detta; Ensamhället, Tystnaden av miljoner människor, för fördjupning i ämnet.
En fin lördagskväll i april sitter jag och mina goda gamla vänner Rasmus och Henrik och diskuterar vad vi tycker om Karlstad, och Sverige.
- En fin stad, och jag älskar faktiskt Sverige, är bl.a. vad som sägs av de båda, och jag är beredd att hålla med. Men en negativ sak var vi också eniga om. Svenskar är inte bara blyga, utan även till en viss del främlingsfientliga, och rädda för att låta omvärlden komma nära oss. Om vi lättare kunde tala med varandra, och se varandra som jämlika, så skull vi förmodligen må mycket bättre. Vi är ensammare och mer deprimerade än någonsin. Narkotika- och alkoholmissbruk ökar kraftigt, och dessa är två fenomen jag sammankopplar med varandra. Jag tror att ett mer öppet och vänligare samhälle skulle göra oss lyckligare. Vi kan hjälpa varandra, och samtidigt må bättre själv.
Många vill härifrån på grund av just detta, men det är inte en bra lösning på problemet. På det här sättet utsätter vi vårt kära land för ytterligare missöden. Vi är ju trots allt rätt många som tycker att det borde vara annorlunda, och när vi är så många i samma land som tycker samma sak så finns ju de möjligheterna redan här. "Alla vill, men ingen vågar", och detta har gjort att vi i princip har kört fast. Att många inte kan ta kontakt med främmande människor, men vi kan ju åtminstone börja med att tillåta de som vill försöka att göra det. Att man t.ex. inte suckar högt och ger en besvärad blick när någon ber om att få sätta sig ned bredvid en, utan istället se det som en självklarhet, och ge våra medmänniskor en välkomnande attityd.
Det har gått väldigt fort. På bara 20-25 år (gissningsvis) har vi åstadkommit detta, och det har till och med blivit normalen för vårt samhälle idag. Någon större förbättring av detta kommer med största sannolikhet inte ske lika snabbt, men om vi gör något åt det kan vi åtminstone få det att gå i rätt riktning.
Vad vi kan göra är bl.a. att visa att vi inte störs av våra medmänniskor. Det behöver inte vara stora och extrema åtgärder, utan sådana simpla saker som att säga hej till t.ex. busschauffören när man går på bussen, inte lägga väskan på sätet bredvid sig på bussen/tåget etc. Även sådana saker som att le till människor man möter gör skillnad. Vinka till bilister som stannar för oss vid övergångsstället, säga hej till människor man möter, och öka vår motivation och vilja att hjälpa andra, ja listan är lång, och man kan lätt komma på många andra sätt.
Häng med i kampen om ett gladare samhälle.
Herr. G
En fin lördagskväll i april sitter jag och mina goda gamla vänner Rasmus och Henrik och diskuterar vad vi tycker om Karlstad, och Sverige.
- En fin stad, och jag älskar faktiskt Sverige, är bl.a. vad som sägs av de båda, och jag är beredd att hålla med. Men en negativ sak var vi också eniga om. Svenskar är inte bara blyga, utan även till en viss del främlingsfientliga, och rädda för att låta omvärlden komma nära oss. Om vi lättare kunde tala med varandra, och se varandra som jämlika, så skull vi förmodligen må mycket bättre. Vi är ensammare och mer deprimerade än någonsin. Narkotika- och alkoholmissbruk ökar kraftigt, och dessa är två fenomen jag sammankopplar med varandra. Jag tror att ett mer öppet och vänligare samhälle skulle göra oss lyckligare. Vi kan hjälpa varandra, och samtidigt må bättre själv.
Många vill härifrån på grund av just detta, men det är inte en bra lösning på problemet. På det här sättet utsätter vi vårt kära land för ytterligare missöden. Vi är ju trots allt rätt många som tycker att det borde vara annorlunda, och när vi är så många i samma land som tycker samma sak så finns ju de möjligheterna redan här. "Alla vill, men ingen vågar", och detta har gjort att vi i princip har kört fast. Att många inte kan ta kontakt med främmande människor, men vi kan ju åtminstone börja med att tillåta de som vill försöka att göra det. Att man t.ex. inte suckar högt och ger en besvärad blick när någon ber om att få sätta sig ned bredvid en, utan istället se det som en självklarhet, och ge våra medmänniskor en välkomnande attityd.
Det har gått väldigt fort. På bara 20-25 år (gissningsvis) har vi åstadkommit detta, och det har till och med blivit normalen för vårt samhälle idag. Någon större förbättring av detta kommer med största sannolikhet inte ske lika snabbt, men om vi gör något åt det kan vi åtminstone få det att gå i rätt riktning.
Vad vi kan göra är bl.a. att visa att vi inte störs av våra medmänniskor. Det behöver inte vara stora och extrema åtgärder, utan sådana simpla saker som att säga hej till t.ex. busschauffören när man går på bussen, inte lägga väskan på sätet bredvid sig på bussen/tåget etc. Även sådana saker som att le till människor man möter gör skillnad. Vinka till bilister som stannar för oss vid övergångsstället, säga hej till människor man möter, och öka vår motivation och vilja att hjälpa andra, ja listan är lång, och man kan lätt komma på många andra sätt.
Häng med i kampen om ett gladare samhälle.
Herr. G
fredag 1 april 2011
Tystnaden av miljoner människor
Jag börjar detta inlägg med att presentera en länk till ett klipp jag såg på viedo-sajten wimp i dag. Klippet speglar hur våran vardag blivit till ett sorts liv i tystnad. Ljudet, eller kanske rättare sagt tystnaden från 1,1 miljoner människor som varje dag reser till jobbet med tunnelbanan. Människor som lever i ensamhet trots att de omges av massor med människor, och i bland kanske till och med avvisar de som försöker ta kontakt. När ni sett klippet förstår ni nog vad jag menar. http://www.wimp.com/keepgoing/
Videon talar nästan helt för sig själv, men med lite nedskrivna reflektioner så skall jag nog kunna framföra mina tankar om det hela.
Han talar om att han under senaste tiden känt sig deprimerad och ensam, och att tunnelbanan inte precis hjälper i det läget, och jag förstår honom verkligen. Tomma ansiktsuttryck, avsaknad av ögonkontakt, och en tyst obehaglig stämning. Inga direkta försök till kontakt mellan människor märks av.
Det känns som att tunnelbanan egentligen borde vara en sorts naturlig mötesplats. Här finns ju så mycket att intressera sig för, för varje resa har ett mål, tunnelbanan till jobbet likaså. Målet är intressant, ty målet visar vad man vill, vad man gör för samhället, eller det kanske helt enkelt bara är ett intressant ämne. Miljontals människor med sin egen historia och olika anledningar till sin resa. Kanske kan deras resor underlätta för din egen.
Det som är lite häpnadsväckande, men ändå inte så överaskande är att när personen man talar med håller en mikrofon i handen känns samtalet mer naturligt och välkomnat, även fast det är mindre äkta. Om man relaterar till klippet så är det ju t.ex. ingen som frågar honom vad han tycker. Visserligen handlar det ju om en intervju, men personerna verkade ändock inte särskilt angelägna om att fortsätta samtalet efteråt.
Det är fint att han trotts detta lyckas få fram några leenden i denna kalla, trista miljö, och kanske fick några att tänka till och komma fram till något. Ensamheten avlägsnas och tryggheten och behaget närmar sig.
Ha en bra resa. Vi syns på vägen.
Videon talar nästan helt för sig själv, men med lite nedskrivna reflektioner så skall jag nog kunna framföra mina tankar om det hela.
Han talar om att han under senaste tiden känt sig deprimerad och ensam, och att tunnelbanan inte precis hjälper i det läget, och jag förstår honom verkligen. Tomma ansiktsuttryck, avsaknad av ögonkontakt, och en tyst obehaglig stämning. Inga direkta försök till kontakt mellan människor märks av.
Det känns som att tunnelbanan egentligen borde vara en sorts naturlig mötesplats. Här finns ju så mycket att intressera sig för, för varje resa har ett mål, tunnelbanan till jobbet likaså. Målet är intressant, ty målet visar vad man vill, vad man gör för samhället, eller det kanske helt enkelt bara är ett intressant ämne. Miljontals människor med sin egen historia och olika anledningar till sin resa. Kanske kan deras resor underlätta för din egen.
Det som är lite häpnadsväckande, men ändå inte så överaskande är att när personen man talar med håller en mikrofon i handen känns samtalet mer naturligt och välkomnat, även fast det är mindre äkta. Om man relaterar till klippet så är det ju t.ex. ingen som frågar honom vad han tycker. Visserligen handlar det ju om en intervju, men personerna verkade ändock inte särskilt angelägna om att fortsätta samtalet efteråt.
Det är fint att han trotts detta lyckas få fram några leenden i denna kalla, trista miljö, och kanske fick några att tänka till och komma fram till något. Ensamheten avlägsnas och tryggheten och behaget närmar sig.
Ha en bra resa. Vi syns på vägen.
tisdag 15 mars 2011
Ett vackert språk
I Sverige har det blivit någon slags trend att använda sig av engelska istället för Svenska i många sammanhang. Nu ska jag vara lite grinig av mig och klaga på detta. Detta kan nog många tycker att det bara är gamla tanter som klagar på, men jag håller faktiskt med dem. Varför ska vi inte tala Svenska när vi bor i Sverige?
Ett tydligt exempel är TV-reklamer som till gissningsvis 50 % är på engelska (nu kan denna siffra vara överdriven, eller underdriven, men det känns i alla fall så). Jag kan förstå om det t.ex. är ett internationellt företag som har tänkt att en reklam skall kunna fungera i olika länder eller liknande, eller om reklamen bygger på någon slags vits vars poäng endast kan framföras på engelska. Men när man i stället använder sig av engelska för att det skall vara mer modernt, lite häftigare (eller andra konstiga anledningar) så känns det bara patetiskt. Dock är det ju självklart att engelskan skall användas på flygplatser, tågstationer etc. fast då skall det stå under det svenska ordet/meningen.
Något riktigt fjantigt är hur det av någon anledning kommit sig att vi börjat säga cheese-burgare istället för ostburgare. I stället för att översätta ett ord helt och hållet har man översatt det halvt. Att använda två språk i ett ord/en mening känns inte heller riktigt bra. Säger jag att jag vill ha en ostburgare på mcdonalds tycker de att man är konstigt, och frågar lite försiktigt "Menar du en cheese-burgare?" (ja det har faktiskt hänt, flera gånger). Jag brukar svara "ja, jo jag menade en ostburgare".
Man kanske borde ta efter Islänningarna, och inte ta in några låneord alls, utan istället komma på egna ord för det. Det är ju mycket mer kreativt! De kan man åtminstone säga är stolta över sitt språk.
Ett så vackert språk borde inte gömmas undan och skämmas för, utan stolt användas. Jag älskar svenskan. Det är ett mycket vackert språk om det används på rätt sätt, vilket även många dialekter är om de inte överdrivs, utan används naturligt och utan ansträngning. Släpper vi språket tappar vi en stor del av vår karaktär, och vi sjunker in i mängden och blir som alla andra. Släpp inte det som målar upp vår karaktär. Var stolt över den du är, och vart du kommer ifrån!
Ett tydligt exempel är TV-reklamer som till gissningsvis 50 % är på engelska (nu kan denna siffra vara överdriven, eller underdriven, men det känns i alla fall så). Jag kan förstå om det t.ex. är ett internationellt företag som har tänkt att en reklam skall kunna fungera i olika länder eller liknande, eller om reklamen bygger på någon slags vits vars poäng endast kan framföras på engelska. Men när man i stället använder sig av engelska för att det skall vara mer modernt, lite häftigare (eller andra konstiga anledningar) så känns det bara patetiskt. Dock är det ju självklart att engelskan skall användas på flygplatser, tågstationer etc. fast då skall det stå under det svenska ordet/meningen.
Något riktigt fjantigt är hur det av någon anledning kommit sig att vi börjat säga cheese-burgare istället för ostburgare. I stället för att översätta ett ord helt och hållet har man översatt det halvt. Att använda två språk i ett ord/en mening känns inte heller riktigt bra. Säger jag att jag vill ha en ostburgare på mcdonalds tycker de att man är konstigt, och frågar lite försiktigt "Menar du en cheese-burgare?" (ja det har faktiskt hänt, flera gånger). Jag brukar svara "ja, jo jag menade en ostburgare".
Man kanske borde ta efter Islänningarna, och inte ta in några låneord alls, utan istället komma på egna ord för det. Det är ju mycket mer kreativt! De kan man åtminstone säga är stolta över sitt språk.
Ett så vackert språk borde inte gömmas undan och skämmas för, utan stolt användas. Jag älskar svenskan. Det är ett mycket vackert språk om det används på rätt sätt, vilket även många dialekter är om de inte överdrivs, utan används naturligt och utan ansträngning. Släpper vi språket tappar vi en stor del av vår karaktär, och vi sjunker in i mängden och blir som alla andra. Släpp inte det som målar upp vår karaktär. Var stolt över den du är, och vart du kommer ifrån!
måndag 14 mars 2011
Ensamhället
I ett villaområde i förorten sätter en man upp ett staket mellan sig själv och sin granne. På en offentlig bänk sätter man sig bara om man får sitta enam, och på bussen skall man välja en sätesrad som är helt tom. Överallt markerar vi tydligt våra gränser, vilka avstånd vi vill ha till varandra.Detta vill vårat samhälle i dag (åtminstone i Sverige). Håller vi därmed på att göra oss mer och mer ensamma?
På bussen väljer man så ofta det går ett tomt säte framför att hålla någon annan sällskap under resan. Man tar för givet att de som sitter på sina platser vill vara i fred, och det tyder även väskan på stolen bredvid på. Den nästan skyltar med "sätt dig inte här, jag vill vara i fred", och frågar man om personen i fråga kan flytta på den kan det hända att man får en bitter suck till svar. Bussarna är är fulla, när de egentligen i princip är halvfulla. Liknande exempel finns det mängder av, och dessa beteenden ökar betydligt i vårt samhälle.
Vi känner oss ensamma och klagar ofta på detta, och det är väl inte så konstigt om man stänger sina medmänniskor ute. Vi känner oss allt mer deprimerade och isolerade. Våra relationer till våra medmänniskor (även de vi inte känner) tas nog ofta lite för givet och viftas därför lätt bort.
Människan är av naturen van vid att sätta upp gränser. Våra vanor att sätta upp staket och stängsel är ett spår av våra sätt att sätta revir. Detta är ju i grund och botten för att främja vår egen överlevnad, men börjar mer och mer leda till en slags isolering.
Sanningen är att vi faktiskt hela tiden förbättrar våra sociala relationer. Sociala medier som facebook och twitter stärker kontakten mellan oss. De ger ofta en lättare start på en konversation när man senare träffas, och sms ger oss chansen till samtal även när de inte behövs.
Vi håller alltså ändå ständigt kontakt, fast mer virtuellt. Är detta en kompensation för att våra andra kontakter försämras, eller är det de sociala medierna som orsaken till detta?
På bussen väljer man så ofta det går ett tomt säte framför att hålla någon annan sällskap under resan. Man tar för givet att de som sitter på sina platser vill vara i fred, och det tyder även väskan på stolen bredvid på. Den nästan skyltar med "sätt dig inte här, jag vill vara i fred", och frågar man om personen i fråga kan flytta på den kan det hända att man får en bitter suck till svar. Bussarna är är fulla, när de egentligen i princip är halvfulla. Liknande exempel finns det mängder av, och dessa beteenden ökar betydligt i vårt samhälle.
Vi känner oss ensamma och klagar ofta på detta, och det är väl inte så konstigt om man stänger sina medmänniskor ute. Vi känner oss allt mer deprimerade och isolerade. Våra relationer till våra medmänniskor (även de vi inte känner) tas nog ofta lite för givet och viftas därför lätt bort.
Människan är av naturen van vid att sätta upp gränser. Våra vanor att sätta upp staket och stängsel är ett spår av våra sätt att sätta revir. Detta är ju i grund och botten för att främja vår egen överlevnad, men börjar mer och mer leda till en slags isolering.
Sanningen är att vi faktiskt hela tiden förbättrar våra sociala relationer. Sociala medier som facebook och twitter stärker kontakten mellan oss. De ger ofta en lättare start på en konversation när man senare träffas, och sms ger oss chansen till samtal även när de inte behövs.
Vi håller alltså ändå ständigt kontakt, fast mer virtuellt. Är detta en kompensation för att våra andra kontakter försämras, eller är det de sociala medierna som orsaken till detta?
tisdag 1 mars 2011
Ta det inte ifrån oss
Jag har inte kommit på så mycket att säga på sista tiden, men det är en sak jag vill berätta om. Detta inlägg relaterar lite till mitt förra inlägg som bland annat handlar om våra köpvanor, och hur de påverkar oss och vår miljö. Inlägget kommer visa på ett av våra största miljöproblem i dag, nämligen våra köpvanor (man kan nog t.om. kalla det köpovanor). Denna text är skriven med inspiration från fotografen Mattias Klum.
Ett sagolikt landskap med vackra vyer, höga träd, och ett fantastiskt djur- och växtliv. Detta är bara en del av sanningen.
Många föreställer sig förmodligen Borneos regnskog så här.
Foto: Mattias Klum
Så här ser stora delar egentligen ut.
Foto: Mattias Klum
Här har regnskogen skövlats för att ge plats åt enorma plantage. Här odlas främst oljepalm vars olja vi kan hitta i förvånansvärt många av våra produkter idag. Om du letar efter palmolja på listan med ingredienser på baksidan av en produkt kommer du dock inte hitta detta. Företagen har nämligen löst detta genom att i stället skriva "vegetabilisk olja". Begreppet kan ofta anses ganska luddigt, men ofta betyder det att palmolja från ett område där det en gång var regnskog som används. Palmoljan används ofta som ingrediens i livsmedel, flottyroljor, smink och schampo.
Skövlingen hotar den biologiska mångfald som finns här. När regnskogen skövlas fråntas hem från miljontals djur som är beroende av denna miljö. I fall som det som bilden visar dör oerhört många djur och växter redan vid skövlingen. De djur som trots allt överlever detta är deras tid kvar att leva ändå inte lång. I en miljö som denna är det svårt att anpassa sig, och det är ofta väldigt långt att förflytta sig för att komma till ett område där skogen fortfarande finns kvar.
Koldioxiden ökar i takt med att regnskogen avvecklas. Regnskogen står för en stor del av jordens syreproduktion, och om skogen försvinner försämras möjligheterna till att omvandla våra koldioxidutsläpp till syre, och därmed ökad växthuseffekt.
OKQ8 vill använda palmolja till sitt nya bränsle Eco20. Biobränsle är visserligen ekologiskt på så vis att det inte orsakar något koldioxidutsläpp efter att det hamnat i tanken, men framställningen av biobränsle orsakar minst lika mycket utsläpp som det fossila bränslet. Biobränslet utgör sammantaget ett större miljöhot eftersom det samtidigt innebär skövling av regnskog som normalt hade omvandlat koldioxid till syre.
Högre matpriser och svält kan bl.a. bli konsekvenserna av biobränsle. Bränsle framställt av råvaror som annars skulle ha blivit föda leder till större efterfrågan. Efterfrågan trissar upp priserna på biobränsle och motiverar jordbrukare att ersätta spannmålsodlingar med grödor att använda för bränsle. Detta höjer i sin tur matpriserna och kan innebära matbrist bland världens fattiga.
- Jag älskar Borneo, och jag vill att mina barn skall få uppleva det med, säger Mattias Klum på en föreläsning på CCC i Karlstad. Jag håller med honom. Ta det inte ifrån oss, och ta det inte ifrån djuren som behöver det för deras överlevnad. Bevara regnskogarna, våra sanna sagor.
/PS. Bilderna är upplagda utan tillstånd, vilket är väldigt dumt av mig. Upphovsrätt anser jag som väldigt viktig, men jag gör det för ett gott syfte. Jag vill vidarebefordra Mattias kloka ord.
Om någon vill läsa mer fakta så rekommenderar jag dessa källor:
måndag 14 februari 2011
Kärlek av plast
Återigen är det alla hjärtans dag. En högtid som älskas av många, men ogillas av vissa. Varje år köper vi mer och mer gåvor på denna dag.
Alla hjärtans dag är enbart kommersiellt trams. Det säger jag inte för att jag är ensam på denna dag i år igen, utan för att jag faktiskt tycker det. Man kan visa sin uppskattning på andra sätt än att köpa en massa skit, och varför ska alla göra det samma dag? Det är väl bättre att det kommer mer spontant någon dag då det inte är bestämt att alla ska köpa blommor och choklad. Det måste ju betyda mer när man köper en liten present för att man vill, inte för att man måste. För visst är det lite av ett tvång att köpa något på alla hjärtans dag till den man tycker om. Gör man inte det är man ju en dålig pojk/flickvän enligt de flesta. Tänk att sådana här saker är så bestämda, upplagda efter en mall, med speciella rutiner och bestämmelser för hur det ska vara.
För den som alla hjärtans dag går ut på att köpa saker måste kärleken vara materiell. Faktum är att kärleken ofta är fruktansvärt materiell, vilket är bra onödigt. Ett förhållande som bygger på detta känns bara fel, som kärlek av plast. Jag sa det förut, och jag säger det igen. Man kan visa sin uppskattning på andra sätt.
Konsumtionssamhället har lurat oss in i en livstil där allt skall visas med produkter. Ett hysteri av inköp sätts i gång vid många högtider. På alla hjärtans dag är det blommor, choklad, nallar mm. som köps i mängder, på födelsedagar saker man egentligen inte behöver, och på julafton i de flesta fall en massa skräp som bara slängs bort en stund senare. Detta orsakar ju inte bara en sämre ekonomi och ett sämre sätt att visa våra känslor, utan det ger även upphov till ökad miljöförstöring. Ökad produktion = större miljöfarliga utsläpp samt större åtgång av råvaror. Egentligen är det mesta vi köper förmodligen helt onödigt. Vi skulle klara oss minst lika bra utan det. Vi lever i ett samhälle där vi är så beroende av våra företag att vi glömmer bort att tänka efter och falla för reklam.
Något litet kan man ju alltid köpa, som en ros eller liknande, men vi kan aldrig komma från det faktum att samhället fick oss att göra det, inte (i alla fall inte enbart) kärleken. Kanske är det dags att tänka om. Kanske är det bara jag som är ensam. Det är något du själv får tolka, men låt ändå en tanke gå till det jag sagt och se vad du tycker.
Några sanna ord en vän till mig sade: Alla hjärtans dag
En perfekt dag för de som vill känna sig extra mycket ensamma.
Glad alla köpares dag, hälsningar Herr G.
Alla hjärtans dag är enbart kommersiellt trams. Det säger jag inte för att jag är ensam på denna dag i år igen, utan för att jag faktiskt tycker det. Man kan visa sin uppskattning på andra sätt än att köpa en massa skit, och varför ska alla göra det samma dag? Det är väl bättre att det kommer mer spontant någon dag då det inte är bestämt att alla ska köpa blommor och choklad. Det måste ju betyda mer när man köper en liten present för att man vill, inte för att man måste. För visst är det lite av ett tvång att köpa något på alla hjärtans dag till den man tycker om. Gör man inte det är man ju en dålig pojk/flickvän enligt de flesta. Tänk att sådana här saker är så bestämda, upplagda efter en mall, med speciella rutiner och bestämmelser för hur det ska vara.
För den som alla hjärtans dag går ut på att köpa saker måste kärleken vara materiell. Faktum är att kärleken ofta är fruktansvärt materiell, vilket är bra onödigt. Ett förhållande som bygger på detta känns bara fel, som kärlek av plast. Jag sa det förut, och jag säger det igen. Man kan visa sin uppskattning på andra sätt.
Konsumtionssamhället har lurat oss in i en livstil där allt skall visas med produkter. Ett hysteri av inköp sätts i gång vid många högtider. På alla hjärtans dag är det blommor, choklad, nallar mm. som köps i mängder, på födelsedagar saker man egentligen inte behöver, och på julafton i de flesta fall en massa skräp som bara slängs bort en stund senare. Detta orsakar ju inte bara en sämre ekonomi och ett sämre sätt att visa våra känslor, utan det ger även upphov till ökad miljöförstöring. Ökad produktion = större miljöfarliga utsläpp samt större åtgång av råvaror. Egentligen är det mesta vi köper förmodligen helt onödigt. Vi skulle klara oss minst lika bra utan det. Vi lever i ett samhälle där vi är så beroende av våra företag att vi glömmer bort att tänka efter och falla för reklam.
Något litet kan man ju alltid köpa, som en ros eller liknande, men vi kan aldrig komma från det faktum att samhället fick oss att göra det, inte (i alla fall inte enbart) kärleken. Kanske är det dags att tänka om. Kanske är det bara jag som är ensam. Det är något du själv får tolka, men låt ändå en tanke gå till det jag sagt och se vad du tycker.
Några sanna ord en vän till mig sade: Alla hjärtans dag
En perfekt dag för de som vill känna sig extra mycket ensamma.
Glad alla köpares dag, hälsningar Herr G.
lördag 29 januari 2011
Hata att hata, och älska att älska
Ordet hata är ett mycket starkt ord. Ett ord vars innebörd verkar blekna, medan användandet av det ökar. Man kan höra det och läsa det nästan överallt numera, och sociala medier som facebook översvämmas av hat-grupper. "Vi som hatar Justin Bieber", "vi som hatar Johan Palm", "alla vi som hatar AIK", "vi som hatar sånna som röker", osv. Jag blir en aning frustrerad men mest besviken. Är man en sämre människa bara för att man röker? Eller förtjänar man att bli hatad för att någon inte tycker om den musik man har gjort. Jag tycker svaret på denna fråga är ganska självklar. Svaret är nej, definitivt inte, inte enligt min åsikt åtminstone. Om man ska hata en person skall det vara för att personen beter sig illa och själviskt, så illa att man kan känna sig kränkt eller sårad (eller liknande). När vi säger att vi hatar något i dag menar vi det med stor sannolikhet inte, utan bara lite smått ogillar. Nu kanske du tänker "vad petig man kan vara. Det spelar väl ingen roll?", men faktum är att innebörden av detta ord egentligen är så stark laddad att man väldigt lätt kan såra en person, även om vi inte tänker på det. Ofta är det även ett sätt att uttrycka vår egoism. Ett exempel på detta är gruppen "vi som hatar att man inte kan betala med kontanter på bussarna", där man bara ser till sin lathet, och inte till hur denna lösning har skyddat våra trogna busschaufförer från rån. Är vår tid och lathet mer värt än dessa människors säkerhet. Så återigen, tänk om innan du hatar, ty hat löser inga problem.
Att hata att älska, och att älska att hata är båda avsaknad av lycka.
Hälsningar från en kille som hatar att hata.
Att hata att älska, och att älska att hata är båda avsaknad av lycka.
Hälsningar från en kille som hatar att hata.
söndag 23 januari 2011
Välkommen välkommen hit, vem du än är...
Hej.
Nu ska jag försöka med något jag aldrig gjort förut, nämligen skriva ett blogginlägg. Jag borde väl egentligen börja med att berätta vem jag är, men det kommer den som läser denna blogg till slut få reda på ändå. Det som är viktigt däremot är vad inläggen kommer handla om. Här kommer jag dela med mig av mina tankar, funderingar och åsikter. Jag kommer alltså INTE skriva någon sorts tråkig dagbok om vad som händer dag för dag. Då menar jag t.ex. "tja tja, idag har jag inte gjort något speciellt och inget intressant. Jag har mest kollat på dåliga tv-program och ätit glass", eller liknande struntprat som så många andra skriver om. Om du nu tänker "attans också.. det är ju sånt jag vill läsa om", så hänvisar jag dig till Blondinbellas (eller någon annan fjortis) blogg. Här kommer jag istället nästan bokstavligt talat blotta min själ och visa vad jag står för och skriva ner lite tankar jag har. Jag är nämligen en sådan person som tänker väldigt mycket, framför allt livsskådande tankar och funderingar.Varför gör jag då detta? Kanske är det för att få folk att se på saker och ting i en annan synvinkel och gärna framkalla någon typ av eftertanke, reaktion och/eller diskussion. Eller så kan det vara ett patetiskt försök till att få utlopp för mina känslor eller med hjälp av någons kritik få en ny syn på världen, vad vet jag. Svaret på den frågan kan jag inte själv komma på. Jag kommer uppdatera bloggen så ofta jag känner för det helt enkelt. Det kan betyda ett inlägg i månaden eller ett om dagen, det kommer variera helt och hållet beroende på vad som händer i livet. Bloggen är än så länge bara ett test, och kommer därför tas bort om den får ett oönskat resultat. Det var nog allt jag har att säga för den här gången.
Tack å hej.
Nu ska jag försöka med något jag aldrig gjort förut, nämligen skriva ett blogginlägg. Jag borde väl egentligen börja med att berätta vem jag är, men det kommer den som läser denna blogg till slut få reda på ändå. Det som är viktigt däremot är vad inläggen kommer handla om. Här kommer jag dela med mig av mina tankar, funderingar och åsikter. Jag kommer alltså INTE skriva någon sorts tråkig dagbok om vad som händer dag för dag. Då menar jag t.ex. "tja tja, idag har jag inte gjort något speciellt och inget intressant. Jag har mest kollat på dåliga tv-program och ätit glass", eller liknande struntprat som så många andra skriver om. Om du nu tänker "attans också.. det är ju sånt jag vill läsa om", så hänvisar jag dig till Blondinbellas (eller någon annan fjortis) blogg. Här kommer jag istället nästan bokstavligt talat blotta min själ och visa vad jag står för och skriva ner lite tankar jag har. Jag är nämligen en sådan person som tänker väldigt mycket, framför allt livsskådande tankar och funderingar.Varför gör jag då detta? Kanske är det för att få folk att se på saker och ting i en annan synvinkel och gärna framkalla någon typ av eftertanke, reaktion och/eller diskussion. Eller så kan det vara ett patetiskt försök till att få utlopp för mina känslor eller med hjälp av någons kritik få en ny syn på världen, vad vet jag. Svaret på den frågan kan jag inte själv komma på. Jag kommer uppdatera bloggen så ofta jag känner för det helt enkelt. Det kan betyda ett inlägg i månaden eller ett om dagen, det kommer variera helt och hållet beroende på vad som händer i livet. Bloggen är än så länge bara ett test, och kommer därför tas bort om den får ett oönskat resultat. Det var nog allt jag har att säga för den här gången.
Tack å hej.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)