Förtryck från ytlighet

Du kan se igenom deras mask och deras leende av plast.
Deras, Botox hysteri, men är det till en lycka eller last när ditt smajl sitter fast.
För varje dag som passerar, bevittnar man hur någon ung själ havererar.
På grund av något sjukt ideal dom planterat, du är ingen vara man kan reklamera.
Men du vet när dom vill lära dig bli smal utan att banta.
Med så mycket plast i kroppen att dom går o panta.
Men det är inte dig dom vill ha det är dina slantar,
så dom är inga vänner å dom e inga bekanta.
/Kapten Röd

Kloka ord från denne röde kapten. Visst är vårat samhälle väldigt ytligt, och det är väll inte konstigt att själar havererar när man förväntas uppfylla dessa svåra ideal. Tänk om vi kunde glömma dessa "krav" samhället ställer, och dessutom sluta ställa dem själv. Låt varje person vara precis som den är. Det vackraste är det naturliga. Det konstgjorda är verk av förtryck och osäkerhet. Du är som vackrast när du är den du är, inte någon annan.

Smile

Smile though your heart is aching
Smile even though it's breaking
When there are clouds in the sky, you'll get by
If you smile through your fear and sorrow
Smile and maybe tomorrow
You'll see the sun come shining through for you

Light up your face with gladness
Hide every trace of sadness
Although a tear may be ever so near
That's the time you must keep on trying
Smile, what's the use of crying?
You'll find that life is still worthwhile
If you just smile



That's the time you must keep on trying
Smile, what's the use of crying?
You'll find that life is still worthwhile
If you just smile

Text: John Turner och Geoffrey Parsons. Musik: Charlie Chaplin

Fantastisk låt, fantastisk text. Stämmer verkligen

Ensamhetens ondska övervinner endast de som räds den

Tre små bokstäver hemsöker mig

Allt känns sådär hopplöst igen. Jag vet inte vad jag ska se fram emot, bara vad jag längtar tillbaka till. Lyckan rinner mig ur händerna.. likt sand genom ett trasigt såll.  Visst känns självömkan en aning patetisk, men då är jag väl patetisk. Vad blir det med livet? ...fml

loneliness is better when youre not alone

/Annika Norlin

Jag vet inte vart jag är påväg, men jag vet att jag ska dit

Jag har rök i mina lungor, dimman tätnar i mitt hjärta, och alkohol rinner i mina ådror.Jag har grus i mina ögon. Ändock är det nu jag ser som klarast.

Narkoman av lycka

Visst är livet ett mysterium? Ett mysterium vi aldrig kommer lösa, men ändå kan vi inte sluta söka dess svar. Det bästa vi kan göra är väl att bara leva, och anta att vi av någon anledning finns till, men varför behöver vi inte veta, utan det är bara att göra det bästa av vad man har givits.

Det är såhär jag försöker tänka, och jag önskar jag alltid lyckas följa den filosofin. Jag må verka som en munter människa, men det är av och till bara en skugga av mig, en vålnad, ett skal som döljer mitt sanna jag. Livet är inte alltid så enkelt. Visst kan man säga att man alltid skall göra det bästa av situationen, att göra sin egen medvind när det blåser i fel riktning, men när motvinden är för stark ger kroppen vika för dess belastning. Det känns lite fånigt att säga att det varit tufft för mig, när jag vet att det alltid finns folk som haft det värre. Att jag överdriver det hela och ger vika för mina problem, som egentligen kan te sig relativt små. Men ett problem är alltid ett problem! Men livet är fult av upp- och nergångar, bara att vänja sig vid. Och nergångarna är ändock behövliga, ty annars skulle våra ljusa dagar vara mörkare. Jag känner mig som en narkoman av lycka, och när man fått mycket av den saknar man den desto mer när den är borta. Jag behöver den mer och mer för att hålla ångan uppe, göra livet mer värt att leva, men man skulle väl egentligen behöva stanna upp och bara njuta av tillvaron som den är.

Som sagt... livet är en gåta, precis som anledningen till varför jag skrev detta inlägg. :S