I ett villaområde i förorten sätter en man upp ett staket mellan sig själv och sin granne. På en offentlig bänk sätter man sig bara om man får sitta enam, och på bussen skall man välja en sätesrad som är helt tom. Överallt markerar vi tydligt våra gränser, vilka avstånd vi vill ha till varandra.Detta vill vårat samhälle i dag (åtminstone i Sverige). Håller vi därmed på att göra oss mer och mer ensamma?
På bussen väljer man så ofta det går ett tomt säte framför att hålla någon annan sällskap under resan. Man tar för givet att de som sitter på sina platser vill vara i fred, och det tyder även väskan på stolen bredvid på. Den nästan skyltar med "sätt dig inte här, jag vill vara i fred", och frågar man om personen i fråga kan flytta på den kan det hända att man får en bitter suck till svar. Bussarna är är fulla, när de egentligen i princip är halvfulla. Liknande exempel finns det mängder av, och dessa beteenden ökar betydligt i vårt samhälle.
Vi känner oss ensamma och klagar ofta på detta, och det är väl inte så konstigt om man stänger sina medmänniskor ute. Vi känner oss allt mer deprimerade och isolerade. Våra relationer till våra medmänniskor (även de vi inte känner) tas nog ofta lite för givet och viftas därför lätt bort.
Människan är av naturen van vid att sätta upp gränser. Våra vanor att sätta upp staket och stängsel är ett spår av våra sätt att sätta revir. Detta är ju i grund och botten för att främja vår egen överlevnad, men börjar mer och mer leda till en slags isolering.
Sanningen är att vi faktiskt hela tiden förbättrar våra sociala relationer. Sociala medier som facebook och twitter stärker kontakten mellan oss. De ger ofta en lättare start på en konversation när man senare träffas, och sms ger oss chansen till samtal även när de inte behövs.
Vi håller alltså ändå ständigt kontakt, fast mer virtuellt. Är detta en kompensation för att våra andra kontakter försämras, eller är det de sociala medierna som orsaken till detta?
Du, grabben. Den sociala kontrollen fanns, förut. Man kunde prata med främlingar... Förut. Tystnaden uppstod i Sverige, efter världskriget nummer två. "En svensk tiger".
SvaraRaderaDet är i alla fall vad jag hört. Det ligger inte i naturen att isolera sig.
Sverige, det är tystnadens land. Testa normerna i syd. Där FÅR man sätta sig bredvid människor på bussen.
Ha't gôtt.
/Moon to the lander.
Usch, så jäkla sant är det, hemskt också.. Vi borde allihopa flytta till afrika eller nåt, där är dom trevliga!
SvaraRaderaDet ligger i människans natur att sätta upp gränser och bestämma vad som är "för nära", och det helt av överlevnadsinstinkter. Vårat flitiga användande av staket är ett bevis på att vi fortfarande markerar revir, vilket vi alltid har gjort. Om någon ställer sig väldigt nära en känner man ofta obehag över närheten, och backar en liten bit för att markera att "nu kom du för nära". Detta är en sorts försvarsmekanism. Därför ligger det i människans natur att markera gränser och ta avstånd till en viss gräns, men inte isolera sig. Vi diskuterade ämnet i biologin en gång, vilket var mycket intressant. Dock känns det som att Vi utvidgar dessa gränser och vill ha allt mer utrymme för oss själva. Du har helt rätt om syd Månen! På många ställen anser man att det är oartigt att inte sätta sig bredvid en person som sitter ensam, en uppfattning som jag håller med om (till en väldigt stor del).
SvaraRaderaHärligt med lite kommentarer! Tack hörni, ha det bra!