Tystnaden av miljoner människor

Jag börjar detta inlägg med att presentera en länk till ett klipp jag såg på viedo-sajten wimp i dag. Klippet speglar hur våran vardag blivit till ett sorts liv i tystnad. Ljudet, eller kanske rättare sagt tystnaden från 1,1 miljoner människor som varje dag reser till jobbet med tunnelbanan. Människor som lever i ensamhet trots att de omges av massor med människor, och i bland kanske till och med avvisar de som försöker ta kontakt. När ni sett klippet förstår ni nog vad jag menar. http://www.wimp.com/keepgoing/ 

Videon talar nästan helt för sig själv, men med lite nedskrivna reflektioner så skall jag nog kunna framföra mina tankar om det hela.

Han talar om att han under senaste tiden känt sig deprimerad och ensam, och att tunnelbanan inte precis hjälper i det läget, och jag förstår honom verkligen. Tomma ansiktsuttryck, avsaknad av ögonkontakt, och en tyst obehaglig stämning. Inga direkta försök till kontakt mellan människor märks av.

Det känns som att tunnelbanan egentligen borde vara en sorts naturlig mötesplats. Här finns ju så mycket att intressera sig för, för varje resa har ett mål, tunnelbanan till jobbet likaså. Målet är intressant, ty målet visar vad man vill, vad man gör för samhället, eller det kanske helt enkelt bara är ett intressant ämne. Miljontals människor med sin egen historia och olika anledningar till sin resa. Kanske kan deras resor underlätta för din egen.

Det som är lite häpnadsväckande, men ändå inte så överaskande är att när personen man talar med håller en mikrofon i handen känns samtalet mer naturligt och välkomnat, även fast det är mindre äkta. Om man relaterar till klippet så är det ju t.ex. ingen som frågar honom vad han tycker. Visserligen handlar det ju om en intervju, men personerna verkade ändock inte särskilt angelägna om att fortsätta samtalet efteråt.

Det är fint att han trotts detta lyckas få fram några leenden i denna kalla, trista miljö, och kanske fick några att tänka till och komma fram till något. Ensamheten avlägsnas och tryggheten och behaget närmar sig.

Ha en bra resa. Vi syns på vägen.